Denna artikel skrevs hösten 1994 innan folkomröstningen om Sveriges inträde i EU och publicerades i Lyceum vol.1, #3.
Vilken är den viktigaste orsaken till att svenska medborgare kan tänka sig ett medlemskap i EU? Pragmatism är vad som har ersatt principtänkande hos människor i västvärlden idag. Med brist på principer blir konkreter allt viktigare. Man tänker kortsiktigt eftersom ett principlöst tänkande av princip inte leder till uppnåendet av långsiktiga mål. Vad man i EU-debatten fäster särskild vikt vid är kortsiktiga konkreta mål: inträdesavgiften till EU, standardiseringen av produkter, fiskekvoter, avgifter för växel av valuta, spritmonopol, lättmjölk, osv. I slutändan väljer människorna efter sina känslor, eftersom ingen individ kan avgöra vad som gagnar hans egna intressen – ett “ja” eller ett “nej” i folkomröstningen. Antingen känns det obehagligt att “sugas in i en internationell byråkrati” eller också känns det obehagligt att “hamna utanför gemenskapen”. När människor reflekterar över det faktum att en folkomröstning kan komma att avgöras av känslor – och inte av individernas förnuft – förefaller det dem irrationellt. I den situationen försöker människor berättiga ett ställningstagande till EU utifrån möjliga långsiktiga och väsentliga konsekvenser av ett medlemskap. Från “ja-sidan” hör man att EU är bra för “freden”, “handeln”, “miljön”, m.m. Från “nej-sidan” hör man att EU är dåligt för “miljön”, “demokratin”, “ekonomin”, m.m.
Vad är sant? Och, hur kan man veta det? Man vet att något är sant om det följer från sanna principer. Men, vilka är dessa?
“Handel” är en social aktivitet där varor utbyts mellan människor och där valfrihet är avgörande. Politiska åtgärder bygger på (fysiskt) tvång för deras förverkligande. Det europeiska samarbetet (ursprungligen startat mellan Tyskland och Frankrike efter andra världskriget) hade som mål att knyta länderna mer till varandra genom frihandel mellan länderna. Ett ömsesidigt beroende av en nations individer av en annan nations individer på grundval av något som ligger i alla individers egna intressen borde minska risken för konflikter och för krig länderna emellan. Principen bakom EES (och den gemensamma europeiska marknaden i stort) var kapitalism och därmed egoism och social harmoni.
Ayn Rand skrev: “The basic principle of capitalism is voluntary trade to mutual benefit, among individuals and among nations. The basic principle of socialism is forced self-sacrifice, in both fields.” (Ayn Rand, The Ayn Rand Column (Oceanside: Second Renaissance Books, 1991), s. 79)
En av ja-sidans flitigaste förespråkare, statsminister Carl Bildt, anser att man inte bör blanda ihop handel och politik i relationerna till kommunist-Kina med dess slavarbetsläger (vilket i detta specifika fall inte är en sann princip eftersom det inte rör sig om “handel”, där både producent och konsument handlar fritt; de kinesiska producenterna handlar under tvång). Carl Bildt och de andra ja-sägarna vill emellertid blanda ihop politik och handel i den europeiska gemenskapen genom EU. På politisk väg vill man “underlätta” för och “hjälpa” företag och grupper av människor inom (och utom) EU-länderna. Eftersom medlet i denna “hjälpen” är tvång medelst byråkrati – något som är motsatsen till handelns frivilliga medel – kommer företagens frihet att minskas, såsom individernas frihet, genom ett framtida EU-medlemskap. Precis som man nu offrar individerna för alla andra individer inom Sverige på politisk väg, kommer individerna att offras för alla andra individer inom hela EU. Enskilda företagare kommer att offras, inte bara för alla individer i Sverige, utan för alla individer inom EU.
Individerna och de enskilda företagarna kommer att få allt mindre möjligheter att påverka politiska beslut. Kollektiven – de stora påtryckargrupperna – kommer att få ökad makt att påverka samhällslivet på individernas och företagarnas bekostnad. Intressekollektiven kommer att hamna i allt större konflikter med varandra och inte bara på ett inhemskt plan, utan på internationell nivå.
Resultaten av ett EU-medlemskap är sålunda mera påtvingad altruism som kräver allt större offer av individerna, mer omfattande kollektivism som kan leda till mer djupgående fascism eller socialism, och till följd av detta ökad social disharmoni samt fler och mer allvarligare konflikter.
EU är en väg som leder mot fortsatt socialisering och ytterst krig, vilket naturligtvis helt är i strid med de ursprungliga intentionerna bakom det europeiska samarbetet.
Tullar bör avskaffas, men kan avskaffas när som helst ensidigt av varje nation som önskar sig en mer välmående ekonomi, vilket människor insatta i “österrikisk ekonomi” känner till. Miljön blir bättre för människan om politisk “miljölagstiftning” avskaffas helt. Valutan bör avregleras och inte regleras ännu mer genom införandet av ett gigantiskt monster (en “EU-riksbank”) av den sort som en valutaunion är tänkt att medföra. Företagarna och individerna är mest hjälpta av att bli lämnade i fred av politiker.
Enbart politiska reformer som medför ökad frivillighet för individer och företagare kan ligga i förnuftiga individers egna intressen. EU är inte en sådan reform. Eftersom ett medlemskap är “frivilligt” för Sveriges medborgare såtillvida att var och en kan påverka beslutet om Sverige skall gå med i EU eller inte, rösta NEJ den trettonde november!
– Jerry Nilson
(ansv. utg. av Lyceum en tidskrift för intresserade av förf. och filosofen Ayn Rands filosofi objektivismen)