Denna artikel skrevs våren 1994 och publicerades i första nummret av Lyceum.
I en analys av regeringens “kamp mot inflationen” frågar Sven Rydenfelt den 22/2: “Måste vi ha en riksbank?” Vårt svar är ett entydigt NEJ!
Riksbankens roll diskuteras flitigt av ekonomer i dagens U.S.A. Det har publicerats en rad studier (2) över möjligheten att ersätta riksbanken med en fri bankverksamhet (“Free Banking”). Man kan fråga sig varför ekonomer i Sverige inte har studerat fri bankverksamhet.
Det ursprungliga syftet med en riksbank var att fungera som en utlånare till regeringen när det inte fanns något smidigare sätt att tillägna sig begärliga resurser.
Det kan vara intressant att veta att initiativtagaren till ’The Bank of England’, William Patterson, var en ökänd pirat. Kungen William III behövde mer pengar än vad företagarna var villiga att låna honom, så att han kunde fortsätta kriget mot Frankrike. Genom att trycka papperspengar åt kungen dolde denna “inflationsmaskin” den verkliga kostnaden för folket. Människorna upptäckte först mycket senare att deras pengar hade minskat i värde.
Varför går ekonomin så drastiskt och oförutsägbart upp och ner i de västerländska blandekonomierna?
Det beror på riksbankens intervention på marknaden genom sitt politiskt styrda sättande av räntenivån. Vilken nivå räntan ligger på är beroende av den politiska situationen. När räntan är låg lånar företagen mycket pengar och nya företag etableras. För att staten skall kunna tillgodose den ökade efterfrågan på lån tvingas man att trycka upp nya sedlar. Den ökade produktionen som följer härav leder till en uppgång i ekonomin. Det uppstår en “boom”. Företagen blir övervärderade på aktiemarknaden precis som produkter i allmänhet blir övervärderade. Denna inflation som man nu har skapat leder till politiskt missnöje hos allmänheten. Regeringen agerar nu genom riksbanken som höjer räntan för att stoppa inflationen. Företag går nu i konkurs, investeringar stoppas, produktionen minskas och vi har fått en nedgång i ekonomin som slutligen leder till en “bust”. Cykeln startar på nytt när räntesänkningar krävs för att stimulera ekonomin.
Riksbanken skapar med nödvändighet allvarliga störningar i ekonomin oavsett om räntan sätts högt eller lågt. Vid låg ränta blir annars icke efterfrågade produkter tillverkade och vid hög ränta slås annars bärkraftiga företag ut. (3)
Bankerna klagar på den situation de nu befinner sig i. Man skyller på att ingen ekonom förstod att en ankommande kris var på väg. Hade man valt att lyssna på någon av de ekonomer vilka förstod att en kris verkligen var i annalkande hade man kunnat undvika dagens krissituation. Med vetskap om ekonomins cykliska utveckling hade man också kunnat förstå att efter en sådan lång och kraftig uppgång som ekonomin hade haft under 80-talet så var en betydande nedgång att vänta. Dessutom, om man hade studerat dollarns utveckling under åren före krisen och jämfört den med dollarns utveckling åren innan 1929 års kris hade man upptäckt att dollarkurvorna nära nog tangerat varandra (4), vilket i sig borde haft vissa implikationer.
De ekonomer som hade bilden klar för sig utgår från den österrikiska skolan och inte från allmänt accepterade keynesianska och klassiskt brittiska idéer. Den ekonom som bäst har integrerat korrekta ekonomiska idéer heter George Reisman. I hans kommande verk Capitalism: A Treatise har han lyckats med något som ingen tidigare ekonom har vågat sig på: en integration av österrikisk och klassisk brittisk ekonomi, där en objektiv värdeteori presenteras.
På en oreglerad bankmarknad hade priserna, d.v.s. räntorna på lånen, satts enligt utbud och efterfrågan. Bankerna hade strävat efter att använda ett objektivt värdemedel såsom guld eller liknande. (5)
Bankmannen (6) Richard M. Salsman avslutar sin bok Breaking the Banks: Central Banking Problems and Free Banking Solutions (7) med följande ord:
“Central banking has failed to improve upon what Nobel economist Friedrich Hayek called ”the spontaneous social order“ of free banking, a failure that can be seen as a special case of the general failure of central economic planning. The fundamental difference between a free banking and central banking is the difference between a free market and a system of central planning. More precisely, it is the difference between private planning based on economic profit and bureaucratic planning based on political expediency. …Free banking offers an exciting, innovative, and prudent alternative to the central banking system that has destroyed sound money and sound banking.”
– Martin Lindeskog & Jerry Nilson
1. Denna artikel var ursprungligen skriven som ett svar på en artikel av Sven Rydenfelt i Svenska Dagbladet i debattforumet ’Ord mot Ord’. Vårt svar blev inte publicerat. (Möjligen var artikeln alltför radikal för SvD.)
2. I den nedan citerade boken av Richard Salsman anges ett flertal av dessa studier.
3. Denna presentation av riksbankens funktion är baserad på en artikel av Morris J. Markovitz (Morry är ordförande i och ägare av Mercury Management Associates, Inc.).
4. Hans Sennholz, föreläsningar vid ’The Jefferson School’ 1989, UCSan Diego.
5. Guld utgör ett skydd mot att ens tillgångar över lång tid inte skall förlora i värde såsom papperspengar kan göra om de inte är relaterade till något objektivt värde såsom guld.
6. Salsman var när han skrev boken som citeras chef för ett av Citibanks bankkontor på Manhattan.
7. Boken går att beställa från Second Renaissance Books. Boken har hittills sålt i 8 000 exemplar. Salsman visar på fler problem som centralbanken skapar än de som tas upp i artikeln. Salsman skriver i senaste numret av Atlantis (Se ’Nyheter’) att “central banking and fiat money have delivered bad banking, bad money, and economic instability and stagnation. We should expect as much from such a system, since it’s arbitrary and coercive.”